Jag och Bengt har redan konstaterat att vissa popikoner vågar vi inte riktigt blogga om än. Med tanke på den stora respekt vi hyser för dem så vill vi helt enkelt att allt ska vara perfekt.
Prince är just en sådan stjärna för mig. Jag har tänkt på att hylla honom flera gånger, men gått som katten runt het gröt. Så det här inlägget är inte riktigt det riktiga Prince-inlägget, inte det officiella inlägget, inte den monumentala hyllningen av det lila geniet.
Men med tanke på det vita snötäcket som låg som ett oskuldsfullt täcke i påskas så vad passar bättre än denna eftertänksamma ballad från 1986 (det känns som igår) i en skakig hemmabryggd live-upptagning från 2010 som känns såå Youtube.
Jag får återkomma med den riktiga hyllningen längre fram...
