Lloyd!

Lagar mat, dricker rödvin och lyssnar på gammal vinyl. Det här är ju fortfarande så bra att man tappar andan! Förstår inte att jag inte lyssnar på Lloyd varje dag, varje timme, varje minut - jämt!

Lloyd Cole - man enough

Pophypnos

Det var längesedan jag satt med så mycket gråt i halsen när jag lyssnade på pop, men Elbow har den säregna förmågan att plocka fram just detta hos mig. Bländande vacker, gåshudsalstrande, pretentiös och pompös. Konstpop från England när den är som bäst. Pophypnos, helt enkelt.

Aloe is the new Blacc

Aloe Blacc. En relativt ny bekantskap inom den muskgenre där jag letar med lykta, men där jag alltför sällan hittar rätt. Retrodoftande soul med svärta och allvar. Som Al Green, Bobby Womack, Teddy Pendergrass, Marvin Gaye, Aaron Neville, Donny Hathaway och Anthony Hamilton. Aloe Blacc förvaltar och förnyar detta arv med glans på sin nya skiva. Så torka svetten ur pannan och digga dessa nya vax. Aloe is the new Blacc.

Ljudpatent

Sitter fortfarande lite i ett rosaskimrande musikmoln efter måndagens konsert med Sade i Köpenhamn. Har väntat på denna konsert sedan 1988! Kort och gott så var det helt fantastiskt! Sade är ju ett av dessa band som slog igenom på 80-talet, men som tack vare sitt unika jazzsoul-doftande sound inte lider av sin historia. Trots det så var jag lite orolig att konserten skulle kännas som ett skoldisco från åttonde klass, fylld av patetiska "moves" och ärrade hits. Så skönt då att jag hade alldeles fel. Sade levererade varje minut av konserten, och jag trodde inte att jag hade saknat Stuart Matthewman's saxofon så mycket. Jag måste också ge tummen upp till 52-åriga Sade Adu själv - en riktigt power woman, som man fortfarande är så där lite småkär i men som man fortfarande aldrig skulle våra gå fram till med risk för att inte vara cool nog och stå där med tunghäfta.

Med tanke på Sades unika sound så fick det mig att fundera över detta med "ljudpatent" - det kanske är så att vissa ljud som varit extremt viktiga för popens utveckling skulle vara möjliga att patentera så att upphovspersonerna kunde få någon form royalty när de kopieras av andra popnissar med lägre kreativ ribba. Jag tänker på exempel som Robert Smiths röst, Johnny Marrs gitarrslingor, Peter Hooks basgång och Phil Collins trumma. Och så förstås Sades mix av falsksjungande röst, slick saxofon (i alla fall på 80-talet) och sensuellt midnattsblått soulsväng. Här kommer tre "ljudpatenterade" låtar som knäckte i måndags. Take it away.

Onsdag är lilla lördag.

Sitter och plockar ihop lite musik inför lördagens gästspel på Debaser Medis i Stockholm. På scenen ser vi Det Vackra Livet och Amanda Mair som jag tipsat om här tidigare. Där emellan är vi ett glatt gäng som turas om att klia skivor. På skivtalriken kan ni bland annat förvänta er följande:

Blood Orange - Dinner


Yuksek - On A Train (The Magician Remix)


Is Tropical - The Greeks


Holy Ghost! - Wait & See


Planningtorock - The Breaks

Nytt på Labrador

Tillbaka i Sverige efter en veckas turistande på det klassiska charterresmålet Kreta bjuder jag på senaste nytt från det svenska indiebolaget Labrador. I pressreleasen beskrivs Amanda Mair som en ung Dusty Springfield producerad av Kate Bush. Och visst finns det likheter!

House - Amanda Mair

Sommarsingel

Sommaren närmar sig och det är dags att vaska fram den där ursköna singeln som ska "plåga" oss genom juni, juli och augusti. Gärna med den positiva kolsyrade känslan "En förmiddag i flipflops på stranden med en nyöppnad Zingo i näven".

Här kommer mina två första kandidater. Tokfavoriterna Junior Boys med deras nya singel Banana Ripple och nyfavoriten Chad Valley med Up And Down. Oh yes, känn solen i ansiktet och sanden mellan tårna.