Wake up! It's a beautiful morning :-)

Snart, alldeles snart är januari över - årets längsta och fattigaste månad alla kategorier. Morgonarna kommer att bytas från nattsvarta famlandes efter den ettriga väckarklockan till ljusare, loungeigare med mer aptit på livet.

Jag har i ett rus av C-vitamin redan samlat på mig soundtracket till dessa efterlängtade, solindränkta, klichéfyllda Fritidsresor-morgonar fyllda av caffe latte, nypressad apelsinjuice och överskott. Häng me´!

Vi vaknar upp till skönt avslappnade Rushing to paradise med House of House. 13 minuters positivt uppvaknande.



Mellan latten och surdegsskivan med hemmagjord marmelad skiftar vi över till alltid übercoola, alltid rykande aktuella Chaka Khan med Ain't nobody i en skönt meditativ mix, signerad Frankie Knuckles.



Så avslutar vi och rundar av med Rebecca & Fiona's lysande The luminary ones.



Wake up! It's a beautiful morning!

Söndagsångest?

Tre sköna spår att skölja bort söndagsångesten med. Tiësto gör arena-rave av Ladytrons melankoliska electropop and i like it! Nu dansar vi in den nya veckan!

Cold War Kids - Mine Is Yours (Passion Pit Remix)


Ladytron - Ace Of Hz (Tiesto Remix)


MNDR - "Cut Me Out"

The World Is Yours

Ett av de senaste årens mest hypade band är tillbaka. Den 1 april släpper Glasvegas sitt nya album EUPHORIC /// HEARTBREAK \\\ och den 7 mars står dom på Kägelbanan i Stockholm. Nedan bjussas på ett första smakprov från kommande skivan!

Glasvegas - The World Is Yours

We hate it when our friends become successful

"We hate it when our friends become successful" sjunger Morrissey cyniskt men kunde i det här fallet inte ha mera fel. Fantastiskt produktiv och med en otrolig känsla för melodier (och därtill en väldigt bra vän) förtjänar kompisen J all uppmärksamhet och framgång. Nedan exempel från samtliga för tillfället pågående projekt. Enjoy!

The Legends - He Knows the Sun


Humdrum - Pallers


Club 8 "Whatever you want"


Acid House Kings - 7 Days


The legends - you won


Club 8 - Love in December

Sent ska Håkan'arna vakna

Jag har försökt värja mig mot Håkan Hellström in i det längsta. Hävdat att han är alltför populär, indie-folklig, Göteborgsk och "vanlig". Jag har hållt honom på avstånd i närmare ett decennium; följt honom med försiktighet. Som den farsa jag är så köpte jag hans samlingsalbum i höstas på ICA Maxi - mitt emellan blöjor och broccoli (kan det bli mer popfarsa? Samling. CD. ICA.) - och gillar det jag hör. När han så slår alla kritiker-rekord i höstas med sitt nya album så kör det helt fast för mig. Han kan omöjligen vara så bra som ALLA säger.
Min kompis Henrik som är en 40-plussare är hopplöst upp-över-öronen tonårsförälskad i Håkan, nästan så det blir pinsamt. Henrik har tjatat om Håkan sedan 2000. I höstas såg han Håkan först i Göteborg för att sedan se honom i Köpenhamn. När jag frågade varför två gånger, så hävdade Henrik att "Scandinavium och Vega är ju helt olika konsertlokaler". Jag tror att Henrik egentligen vill vara Håkan.
Anyway, till slut kan jag inte hålla emot längre. Tidigare i veckan hänger jag i en begagnad skivbutik där de kör Håkan-propaganda i högtalarna. Som en Pavlov-tränad hund köper jag Håkans nya och inser att den är riktigt rikigt bra. Han har förmågan att fånga något viktigt i tiden, och han får det att svänga. Verkligen svänga. Håkan har sitt helt egna sound, och jag tycker att han dominerar mycket mer i de snabba låtarna än i balladerna, som lätt blir allför pretentiösa och Evert Taube.
Så efter ca 10 år har jag abdikerat mot Håkan, inser att jag nog alltid gillat honom i smyg. Han är unik i sitt slag, om han är på rätt humör så är han faktiskt Sveriges funkigaste artist, och jag trummar frenetiskt mot mitt högerlår när jag hör följande tre låtar i bilen. Håkan är kanske till och med Sveriges svar på Prince? Fundera på den, du (É du gó, ellé?).