Dom kalla' de' whigger

Ja, jag känner mig generös ikväll. Bestämt mig för att strössla med ännu ett knippe musikpärlor.

I svallvågorna av den svarta soul/funk/hiphop-explosion som med en lavins framfart rusade in från USA på de europeiska listorna på 80-talet, så växte det fram ett nytt musikfenomen: whigger. En sammandragning av orden white och nigger. Helt enkelt vita popsnören som ville vara som, se ut som och låta som sina svarta, och betydligt coolare, musikbröder som hade satt standarden.

Jag var själv en liten whigger light på gymnasiet när Mats Nileskär och hans banbrytande radioprogram Soul Corner var det som diskuterades flitigast i skolkorridorerna samtidigt som en av de coola killarna från ekonomlinjen (det nya coola kom alltid från någon på ekonomlinjen - vet inte varför. Vi på naturvetenskaplig linje var konstant hopplöst ocoola i våra tafatta försök...) stod och diggade till det senaste Soul Corner-programmet som var bandat och nu rullade på den medhavda bergsprängaren.

Min whigger-hyllning börjar i mitten av 80-talet då Mick Hucknall och hans Simply Red parkerade Aretha Franklin i farstun med sitt debutalbum Picture Book. Lyssna in er på Money's too tight to mention-klippet nedan. Det kan inte bli mer whigger än så.



Cirka samtidigt i Sverige så låtsades Jean Paul Wall och hans kompanjon att de var Nordens svar på Trouble Funk - det blev visst inte mer än några singlar, men shit vilka singlar! Stompa med till spåret Hangin' on.



Sverige hade hamnat i ett riktigt whigger-stim i brytet mellan 80- och 90-tal. Eric Gadd sjöng fortfarande på svenska och var övertygad om att han var Prince - kolla in ambitionerna i Kom hit och ta. Sedan dess har väl Gaddaren tappat lite av stinget (haha!), men han är fortfarande en av våra soul-giganter som satt scenen i över 20 år. Respekt.



Orup lämnade sina svenska schlagerlåter, blev übercool, klädde sig i svart polotröja, trodde han var Marvin Gaye och släppte (i mina ögon) sitt bästa album hittills: Orupean songs. Pretentiös musik i toppklass och låga försäljningssiffror, så klart.



Doldisen Kaah tog Princeriet ett steg längre och blev en ny generations electrofunk-hjälte. Lysande whigger, eller?



För att avrunda min whigger-hyllning ger jag er en av senaste års största whiggers: Robin Thicke med låten Magic. En av de bästa svarta låtar jag nånsin hört. Det är bara att kapitulera. Och försök att sitta still...