Jag har alltid gillat Matt Damon, ända sedan Good Will Hunting. Matt känns som äkta vara med en dold ironisk glimt i ögat; inte för Hollywoodig eller överexponerad.
Så när Jason Bourne-triologin sköljde över oss för några år sedan så var det ett välkommet alternativ till Bond och Mission Impossible.
Nu i juletider så har jag flippat runt på kanalerna och återsett både tvåan (Supremacy) och trean (Ultimatim); slagits av hur bra filmera faktiskt fortfarande är, hur välsmort copt/paste-filmkonceptet är genom de tre filmerna (storyn, färgskalan, karaktärerena, biljakterna, dialogen, explosinoerna, slagsmålen...) samt hur bra och välanpassat soundtracket är. Sista låten är Extreme ways med Moby - en extremt lysande och samtidigt mörk mollpoppärla. Precis som Jason Bourne. Film On!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar