VARFÖR kände jag inte till sån här musik när den kom i början på åttiotalet? Det är högst sannolikt att jag hade varit en bättre människa i dag om jag hade gjort det.
Nåväl.
Deux - Dance With Me
Deux - Paris/Orly
Deux - Game & Performance
Här på popfarsor skriver vi, Bengt & Mattias, två popsnören som passerat bäst-före-datum, om musik som på ett eller annat sätt betyder något för oss.
tisdag 24 januari 2012
måndag 16 januari 2012
BBC Synth Britannia
Okej, se till att ungarna sover, plugga in lurarna och fram med popcornen. Nu är det dags att bänka sig framför en och en halv timmes underbar musikdokumentär.
Synth on!
Synth on!
fredag 13 januari 2012
Nattsudd
En utmattad tvåbarnsfarsa nattsuddar framför datorn och drömmer om dansgolv och rymden...
The KDMS - High Wire (Mustang Dub)
Kim LAS / Den fri - Because of culturebox / I can never touch
Brassica: Hey Man
The KDMS - High Wire (Mustang Dub)
Kim LAS / Den fri - Because of culturebox / I can never touch
Brassica: Hey Man
Årets första gåshud
Jonathan Johansson: Stockholm.
Beroendeframkallande.
En perfekt start på ett perfekt 2012.
Over and out från Skåne.
Beroendeframkallande.
En perfekt start på ett perfekt 2012.
Over and out från Skåne.
måndag 2 januari 2012
Get some rest, Pam. You look tired.
Jag har alltid gillat Matt Damon, ända sedan Good Will Hunting. Matt känns som äkta vara med en dold ironisk glimt i ögat; inte för Hollywoodig eller överexponerad.
Så när Jason Bourne-triologin sköljde över oss för några år sedan så var det ett välkommet alternativ till Bond och Mission Impossible.
Nu i juletider så har jag flippat runt på kanalerna och återsett både tvåan (Supremacy) och trean (Ultimatim); slagits av hur bra filmera faktiskt fortfarande är, hur välsmort copt/paste-filmkonceptet är genom de tre filmerna (storyn, färgskalan, karaktärerena, biljakterna, dialogen, explosinoerna, slagsmålen...) samt hur bra och välanpassat soundtracket är. Sista låten är Extreme ways med Moby - en extremt lysande och samtidigt mörk mollpoppärla. Precis som Jason Bourne. Film On!
Så när Jason Bourne-triologin sköljde över oss för några år sedan så var det ett välkommet alternativ till Bond och Mission Impossible.
Nu i juletider så har jag flippat runt på kanalerna och återsett både tvåan (Supremacy) och trean (Ultimatim); slagits av hur bra filmera faktiskt fortfarande är, hur välsmort copt/paste-filmkonceptet är genom de tre filmerna (storyn, färgskalan, karaktärerena, biljakterna, dialogen, explosinoerna, slagsmålen...) samt hur bra och välanpassat soundtracket är. Sista låten är Extreme ways med Moby - en extremt lysande och samtidigt mörk mollpoppärla. Precis som Jason Bourne. Film On!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)