Jag har inte riktigt följt varken Markus Krunegårds eller Adam Olenius tidigare musikaliska eskapader. Det närmaste jag kommit är ett youtube-klipp på Krunegårds uppträde tillsammans med Mauro Scocco.
Men Serenades har fastnat i öra och hjärta - lyxigt gräddad indie med massor av stråkor (I like!), stämmor och trummor i lagom tempo. En sorts välsmakande tårtpop som ger mersmak. Popmums!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar