Jag har alltid gillat Andreas Mattsson. Ända sedan Popsicles sockersöta popsnickerier med tidsenligt distade gitarrer och falsettsång i början av 90-talet. Jag gillar hans känsla för den direkta pophiten invävd i lagom indie-smakande arrangemang. Jag törs nog påstå att Andreas Mattsson är (en av) Sveriges mest underskattade popartist, men jag får en känsla av att han vill ha det så.
Anyway, hans nya Parklands är ofrånkomligt euforiskt gåshudsbra indiepop. Så var det sagt. Lyssna nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar